If beauty is skin deep, then it's a deep dig for you, fatty!

Har varit en del prat om skönhetsoperationer på senaste, är dålig på länkning då det känns som att det vare sig ger mig eller personen jag länkar något överhuvudtaget, men för att vara lite medgörlig och för att ni inte ska tro att jag bara får för mig att det pratas om något så har bland annat Bloggkommentatorerna skrivit om det.

Jag har tidigare tänkt att det är mycket jag vill ändra på, det kan knappast ha gått någon förbi att jag är extremt fixerad vid mitt utseende. Skulle jag bara ägna tillräckligt mycket med uppmärksamhet åt det  så kan jag nog hitta någonting som skulle kunna förbättras med varje liten millimeter utav min kropp. Var väldigt mycket inne på att spruta in lite i läpparna tidigare, inget tokigt utan mer som lip plumper, en lip plumper man vet fungerar. Har alltid sett det som en självklarhet att botoxa efter 30, solade mycket solarium tidigare (främst för att det hjälper min torra eksem-hy lite grann på vintern) och då kändes det som så illa tvunget.

Det finns säkert massa människor som botoxat sig utan att jag märker det, människor som jag tror bara har "åldrats väl", men som egentligen bara varit lite lagom försiktiga med nervgiftet, därför är det inte rätt och riktigt att säga att man blir ful och stel utav botox. Vad man däremot kan fråga sig är varför en 50-årig kvinna ska behöva se ut som en 35-åring för att fortfarande anses vara vacker? Varför kan vi inte acceptera att människan åldras, och inse att vackra människor är vackra människor och att de allt som oftast är det hela tiden och inte bara för att de har fasta tuttar och rynkfria ansikten?

Jag gillar verkligen inte när folk pratar om att utseendet är oväsentligt och att vi ska fokusera på egenskaper och personlighet istället. Inte för att jag inte ser hur en härlig personlighet är viktig, men att gå runt och påstå att utseendet inte spelar någon roll, då känns det faktiskt som att man ljuger rätt mycket för sig själv. Jag kan se att det finns fel med att idealet och hur man ska se ut för att anses vara snygg är fel, dock. Samtidigt har jag extremt svårt att själv bortse från smalidealet, jag jobbar på det, inte för att kunna acceptera mig själv för det är ett sedan länge förlorat lopp, utan för att kunna acceptera andra bättre, bli mer förstående.


Min syn på det hela är rätt problematisk, jag är medveten om det. Min syn på det mesta brukar vara rätt problematisk, men man får väl ta i tu med ett problem i taget.