Jag är verkligen överväldigad av hur mycket tid som numera äts upp av ett heltidsjobb. Sebastian kallade mig naïve (så stavar vi inte det på svenska, men det tänker jag hökaktligen skita i!), och det har han väl rätt i, jag kan få för mig att jag absolut skulle klara av att jobba 12 timmar om dagen, träna, hårdbanta, vara en fantastisk flickvän som gör sina sysslor och vill ligga hela tiden. Får för mig att det går att göra allt bara jag anstränger mig, det är säkert Blondinbellas fel.
Utöver jobbet ids jag gymma 60-120 min á 4 gånger i veckan på ett begränsat matintag samt läsa mycket böcker, samtidigt som mitt hem och förhållande långsamt krackelerar, okey mitt förhållande krackelerar inte, men vi träffas sällan.
Och jag hinner ju faktiskt städa på helgerna och tvätta varje vecka, men man vill ju alltid mer.
Jobbigast tycker jag att det är att jag aldrig hinner skriva, bloggar aldrig, skriver inga börjor på berättelser i Open Office, hur ska jag någonsin kunna bli en framgångsrik författare om jag aldrig har tid att skriva?! Kan knappast rucka på träning eller jobb, ingen mening att vara framgångsrik om man är tjock och fattig.
Får väl sluta läsa så jävligt, men jag ÄLSKAR att läsa. Jag har alltid älskat att läsa, men ett tag vart jag så jävla dum i huvudet och tankspridd och ofokuserad, kunde inte koncentrera mig alls och fick läsa om allt hela tiden. För ett tag sen så tog jag tag i det och kämpade mig igenom sidorna trots att jag fick läsa om hela tiden, nu slukar jag böcker såsom jag alltid gjort, känns som att jag återfunnit en liten bit av mig själv som gått förlorad i ett tidigare liv.
- Posted using BlogPress from my iPhone
No comments:
Post a Comment