Norge

Jag måste säga något om Norge, känner mig som världens svin som bloggar outfits och har det trevligt på bio och knappt tycks bry mig. Vad säger man i såna här situationer? Det hela är övermäktigt och svårt att ta in. Det tog flera dagar innan jag förstod vad som hände den 11 September för 10 år sedan, men då var jag ju å andra sidan en korkad liten elvaåring så man kan ju tycka att jag borde kunna förstå bättre nu.

Först var det World Trade Center som blev utsatt, sen någon tunnelbanebombning i London och helt plötsligt i Norge, precis bredvid oss. Det är obehagligt, London och New York är ju ändå världsmetropoler, helt plötsligt händer något i en stad som är så lik våran egen, händer folk som är så lika oss att vi nästan pratar samma språk. Inte för att man ska göra skillnad på människor på det sättet, men ju närmare något är geografiskt destå lättare är det att ta in. Ändå har jag så svårt att göra det.

Den här attentatet vänder ju lite uppochner på alla våra gamla fördomar om terrordåd och terrorister. Plötsligt måste inte våran schablons-terrorist heta Usama, ha turban och skägg, han kan lika gärna heta Anders, vara ariskt blond och ha skrämmande, högerextrema åsikter. Att sånt här händer, med ett sådant motiv, gör att man än en gång blir orolig över resultat från riksdalsvalet förra hösten.

Om man får lov att tänka lite egoistiskt, och kanske en smula positivt, så hoppas jag att det här blir någon form utav alarmklocka för de människor som så tanklöst röstade på SD förra hösten.