Tampas med en inre konflikt. För ett tag sen provade jag ju på att äta veganskt och var till en början helt frälst, sen hände midsommar och sillbuffén vi dukat upp här hemma lockade för mycket, vegosillen som pappa så snällt köpt åt mig var inte alls god och den tofubaserade gräddfilen smakade, precis som de flesta mejeri-substitut, konstgjort. Sen dess har jag gått tillbaka till att vara pesceterian och dessutom tryckt i mig rätt rejäla mängder havsdjur.
Det känns inte bra, och att ge upp fisk är heller ingen uppoffring, men jag är ju egentligen inte bekväm med att äta vare sig mejerier eller ägg, hur djuren behandlas är inte okey. Smaken kan man förstås leva utan, men att avstå helt från animaliska produkter är så fruktansvärt osocialt. Sen är det ju vissa smaker som man inte kan leva utan, smaken av macaroons till exempel, eller Ben & Jerry's. Och där blir det ju en annan konflikt. Det är ju säkert möjligt att hitta dyra ägg som är värpta utav glada höns som har fått bete sig såsom en höna ska, men jag är inte sådär jätteintresserad utav att äta en massa ägg, det jag är intresserad av att äta är sånt som innehåller ägg, eller ost. Köper jag en produkt så är jag ju helt ovetandes om var ingredienserna som använts kommer ifrån.
Det får nog bli så att jag är en helt normal octolaktovegetarian såsom det ser ut nu, men jag borde bättra på mig. Samtidigt så kan man ju inte leva livet som en helt igenom god människa som aldrig bryr sig om sin egen njutning. Jag är ju egoist först och främst! Dessutom kommer jag aldrig sluta använda skinn, det är inte diskuterbart. Man kan alltid kompromissa med mat, men aldrig med mode.
No comments:
Post a Comment