Frustration

Går runt och är så jävla missnöjd med så många delar utav min livssituation, vet inte hur jag ska göra saker bättre. Vet inte hur man gör, vet inte riktigt vad jag vill. Jag är rätt nöjd med mig själv som person, samtidigt som jag känner till vilka brister jag har i personlighet och utseende, som jag behöver jobba på. På det stora hela rätt så nöjd, fast inte med hur jag ser ut kanske. Eller med hur jag ser ut i ansiktet men inte hur min kropp ser ut. Jag är nöjd med våran lägenhet, fast jag ser saker som behövs göras och det tar tid, är nöjd med själva lägenheten. Tycker om den så mycket att jag inte vill flytta trots att den är för liten. Vill inte bo nybyggt. Är nöjd med mitt förhållande och mitt val av partner, ser inte så mycket som kan förbättras där. Det är jämt och bra och mest trevligt men tillräckligt mycket tjafs för att man inte ska bli misstänksam. Är alldeles precis nöjd med mitt jobb, det är inte världens roligaste men jag vill inte hellre dö än att jobba där, som det kan vara på andra arbetsplatser jag haft. Är egentligen rätt missnöjd med att jobba, fast hade nog varit mindre nöjd om jag bara fick pengar och gjorde ingenting. Kanske vill plugga, men har svårt att leva med tanken på att vara sådär fattig. Kan inte spara in någonstans, behöver min ekologiska mat, mitt gymkort, mitt chanel-smink, mina läderprodukter, behöver arbeta på Jeffrey Campbell-samlingen, just nu är det ingen samling. Two isn't a group. Är missnöjd som fan med att min umgängeskrets innefattar pojkvän och föräldrar, kollegor räknas inte då jag tvingas umgås med dem (har inget emot det, alla är supertrevliga, är fortfarande inte ett självvalt umgänge). Vet inte ens om jag hade uppskattat att ha vänner, alla är så jävla jobbiga ju. Har extremt höga krav, vill inte umgås med folk som är för ocoola eller för coola, vill inte vara over eller underdog, ska vara ganska likställt men hellre att jag är mindre cool. Måste klä sig på ett sätt som matchar bra med hur jag klär mig. Måste ha bra musiksmak. Får inte vara lång, gillar inte långa människor. Får inte vara korkad för då blir jag alldeles matt. Jag vet inte ens vad man gör med sånt där umgänge. Jag vill gå ut och festa. Fast ändå inte för jag dansar fult och jag vill inte att folk ska skämmas för mig. Jag orkar inte med män som kommer fram men kvällen är förstörd om de inte gör det. Att umgås med folk innebär att man äter massa, man måste ta en kaka om kompisen gör det annars känner hon sig tjock. Vet inte ens när detta umgänge skulle kunna ta plats i mitt upptagna schema som består utav jobb, gym och sova. Men jag behöver ju det. Jag vill umgås med folk som är som jag and I'm a rare breed. Ska klona mig själv, ska klona fram en svart tjej med blond utväxt och brunt hår så att vi ser ut som Jing och Jang, sen kan vi gå runt i typ samma stil och vara coola och tycka likadant och vara vegetarianer och gilla att träna och ha samma åsikter om det mesta och lyssna på bra musik.