Stängde som sagt ikväll igen, hade tänkt hoppa i säng direkt men man är aldrig så trött som man tror att man ska vara när man kommer hem. Det är säkert många som stupar i säng av utmattning när de jobbat länge, men jag blir så upp i varv av att aktivera mig så det tar ett tag innan jag kan sova. Just nu sitter jag och varvar ner lite med ett glas vin och en bit choklad, det har jag förtjänat, inte sant?
Jag trivs väldigt bra på mitt jobb för det mesta, men jag gillar inte att stänga. Dels är det jobbigt för att man inte vet när man får komma hem, man får gå när restaurangen är i respektabelt skick igen och det tar olika lång tid beroende på hur snabb man är. Framför allt tycker jag att det är jobbigt dagar som denna då Sebastian jobbar dagen efter, för då måste jag gå hem själv mitt i natten. Hatar att det ska behöva vara ett problem, även om det mycket har att göra med att jag är så pass rädd och nervös utav mig. Jag tycker om att fantisera om det värsta möjliga tänkbara.
Idag hann jag tänka "Den där lastbilen är säkert fylld med kvinnor som fallit offer för trafficking, nu ser den elaka chauffören mig snart. När han hoppar ur bilen börjar jag springa men det gör inte mycket till för han skjuter mig i benet så att jag faller till marken och tvingas spenderar mina restrerande dagar som en tvångshora med skotthål." och "Det är en bil där borta, men jag hinner nog iväg innan de får god syn på mig. Fast min siluett avslöjar mig, vafan ska jag ha långt hår för?! Borde raka av det, gå upp i vikt och bara använda herrmode så att jag inte längre är våldtäktsbar.".
Sen blir jag förstås sur på mig själv som tänker så, det gör mig inte mycket bättre än de människor som beskyller lättklädda kvinnor för att de är så pass dumma att de går och blir våldtagna. Också sur på mig själv pga min dumhet när jag får för mig att utseende spelar någon större roll när någon blir våldtäktssugen, då är vi nog alla tänkbara offer.
No comments:
Post a Comment