Att vara vegetarian och läderfetischist.

 HejHej, den här bilden existerar enkom för att balansera ut nedanstående textvägg.

I vissa fall ryker alla ens ståndpunkter ihop och man vet inte alls vilket ben man ska stå på. Jag har länge levt i något halv-vegetariskt land, har alltid ätit fisk. Min familj äter inte så jättemycket kött, mamma och pappa var vegetarianer innan de fick mig, men jag var ett kräset och bångstyrigt barn. På senare tid har jag även slutat med fisk, inte för att jag tycker synd om fiskarna, oavsett om de känner smärta eller inte så är de dumma själlösa djur med myckt liten hjärna. Slutade av två anledningar, dels är det bättre för miljön att äta hel-vegetariskt, dels är man en jävla låtsas-halv-vegetarian om man inte kan släppa fisken. Fisk och skaldjur är gott som fan, är typ enda riktiga maten jag faktiskt gillar, men man klarar sig utan.

Samtidigt som jag blivit mer seriös i min vegetariska mathållning på senaste, och dessutom börjat bry mig mer om just djuren, så vill jag samtidigt sluta helt med all form utav fakeläder och endast använda mig utav den äkta varan. Många tycker säkerligen att det gör mig till en fullkomlig hycklare, men jag tycker inte att man hycklar så länge man är klar med vad man tycker. Skinn är okey att använda för att det kommer från kor som vi ändå äter, jag äter dem förvisso inte, men det är dels för att de inte är jättegoda, dels för att det inte finns någon som helst anledning att göra det. Vill jag äta någon kötträtt jag gillar, t.ex pasta bolognese eller lasagna så kan jag använda quornfärs istället. Vill jag däremot köpa ett par nya skor eller en väska gör jag klokt i att välja äkta läder. Äkta läder doftar gott, det är härligt att ta på och ett läderplagg åldras med värdighet likt en verkligt vacker kvinna.

Läder är mer miljövänligt än PU-läder, och miljön är varför jag i första hand väljer att äta vegetariskt. Min personliga miljöförstöring handlar snarare om min konsumtion (främst den utav klädesplagg), än om min djurhållning. Jag försöker tänka på att lägga en smula mer pengar på varje plagg, jag känner efter mer, jag vill bara äga sånt jag älskar och som kommer att användas.

Dessutom säger min ätstörda hjärna att det är skapligt att döda djur för att vara snygg, men att döda djur bara för att glupskt förtära dem är ett vidrigt jävla tjockisbeteende. Ibland är jag mycket nöjd med att vara inte-helt-jävla-frisk-i-huvudet-när-det-gäller-ätning.